Utdrag ur: Att leda uppånervänt – en handbok för framtidens ledare, av Anna Philipson. Citera gärna men ange källan Vi som leder idag lägger grunden för de som kommer efter oss, precis som vi går i spåren efter de som kommit före oss. Som ledare har vi en maktposition där vi påverkar människors liv, samhällets utveckling och vår gemensamma framtid. Det vi gör idag påverkar framåt, positivt eller negativt, vare sig vi vill eller inte.
Idag, när världen kanske står inför större utmaningar än någonsin, kan vi kratta manegen för nästa generation. Eller inte. De flesta av framtidens ledare, de som ska möta och finna lösningar till ännu större och svårare utmaningar än de vi tampas med idag, är ju inte ens födda ännu. Jag har jobbat med många unga och jag har barn, och på många sätt tycker jag att varje ny generation är bättre än den förra. Men samtidigt behövs vi som går före för att framtidens ledare ska komma till sin rätt.
Most of the major problems we face in the world are not due to a lack of technological innovation but to a lack of leadership.
- Barack Obama
Min erfarenhet är att ingen verksamhet över tid blir bättre än den som leder den. Ändå tar vi ofta inte ledarskap på det allvar det förtjänar. Att leda och påverka andra är att ha tillgång till en kraftfull plattform och ju fler människor du leder, desto större ansvar har du att vara en god ledare och leda väl. Nästan vem som helst kan leda i medvind, när det går bra eller när vi räddar ansiktet på kort sikt genom att urholka det långsiktiga. Det som skiljer agnarna från vetet är hur vi som ledare klarar att leda människor och företag genom tuffa situationer och osäkra tider, samtidigt som vi utvecklar både människor och affärer hållbart och framtidssäkert.
De ledare som klarar det är trygga och modiga nog att göra det som behöver göras och inte bara det som ser bra ut. De är ivriga på utveckling, och har också det tålamod och den uthållighet som behövs för att bygga långsiktigt. De står pall för de röriga, skaviga skeden som är en nödvändig del av äkta utveckling. De är ödmjuka nog att veta att själv inte är bästa dräng, och är därför öppna för och nyfikna på andras perspektiv för att hitta den bästa vägen framåt.
Det finns hur många ledarutbildningar som helst och massor med böcker att läsa (inklusive den här), men ofta tycker jag vi missar att det i grunden handlar om att vilja och våga. Att utforska, göra och lära. Stå ut med att det blir fel ibland och fortsätta ändå. En av de svåraste, men också viktigaste, lärdomarna jag själv har gjort genom åren är att hänga i när det känns som mest obekvämt och jobbigt. När det skaver som mest är vi på de riktigt viktiga frågorna, och när det är som mörkast är vi ofta också närmast ljuset i tunneln.
Trots all forskning, fakta och böcker tror jag inte att ledarskap är ett teoretiskt ämne man kan läsa sig till. Det är ett hantverk, som utan praktisk erfarenhet och ankring i oss själva kommer att falla som ett korthus så fort förändringens vindar börjar blåsa.
Att vara ledare handlar inte om att nå en position och det är heller något som sker en gång och sedan är man klar. Det är en livslång resa där vi varje dag övar, lär och utvecklar vår förmåga att leda. Det är genom alla våra, både goda och dåliga, erfarenheter som vi utvecklar den fingertoppskänsla och det praktiska handlag vi behöver för att leda på just vårt unika sätt. En förmåga som är svår att sätta ord på, men som många av oss förmodligen har upplevt hos ledare i vår närhet och kanske till och med hos oss själva.
Med starka och trygga ledares hjälp kan vi snabbare lära oss det hantverk som riktigt bra ledarskap är. Genom att se och spegla oss hjälper de oss att förstå den kunskap vi redan har och kan guida oss på vår väg genom de, ofta tuffa och utmanande, erfarenheter som krävs för att vi ska träna upp vår fingertoppskänsla och använda den rätt. Med de upplevelserna i bagaget, nästan fysiskt i kroppen snarare än teoretiskt, kan vi lättare hjälpa andra att utveckla sina egna förmågor i ledarskapet. Det är ingenting vi kan läsa oss till, och inte heller något vi kan förmedla genom att bara berätta.
På det här sättet går det goda ledarskapet naturligt i arv. Om en ledare med svart bälte i ledarskap, precis som en karatetränare, kan träna upp två andra och de sedan i sin tur kan träna två andra var och så vidare, så bygger vi tillsammans en positiv spiral av goda ledare och det ledarskap som behövs för att bygga vår gemensamma framtid på stadig grund.
Ungefär som den gamla sagan med bonden som ville ha betalt av kejsaren med riskorn på ett schackbräde. Ett riskorn på ruta ett, två på ruta två och så fortsätta att dubbla för varje ruta. Kejsaren sa ja utan att förstå att när man kom till sista rutan så var man uppe i fler riskorn än vad som fanns i hela Kina.
Skillnaden mellan oss och bonden är att vi inte har fokus på ris, utan på oss ledare som tillsammans utvecklar varandra och bygger starka affärer, livskraftiga företag och en ljusare framtid för våra barn, deras barn och alla de framtidens ledare som inte ens är födda än. Jag hoppas att du också vill vara en del av det goda ledarskapets acceleration!