- Anna Philipson
- 29 maj
- 4 min läsning

Fabeln om den kokta grodan skapades av Olivier Clerc, författare och filosof, och den är ett bra sätt att beskriva den onda cirkel som kan uppstå när förändring smyger sig på utan att vi ser och agerar - tills det plötsligt är för sent.
Utdrag ur "Att leda uppånervänt - en handbok för framtidens ledare", av Anna Philipson
Citera och referera gärna till texten så länge källan anges.
Vad händer när vi krockar med förändringstakten?
Lägg en groda i en gryta full med kallt vatten och värm sedan långsamt upp den. När vattentemperaturen ökar justerar grodan kroppstemperaturen i takt med vattnet.
När vattnet till slut är så varmt att det är farligt för grodan har den redan använt all energi till att anpassa sin temperatur och orkar därför inte hoppa ur kastrullen. Till slut är grodan kokt och död.
Hade grodan istället direkt sänkts ner i skållhett vatten hade den omedelbart reagerat och hoppat ut för att rädda sig själv.
Vad dödade egentligen grodan? Den yttre förändringens allt varmare vatten? Eller grodan själv som lade sin energi på fel saker och inte hade förmåga att bestämma när det var dags att hoppa?
Fabeln om den kokta grodan skapades av Olivier Clerc, författare och filosof, och den är ett bra sätt att beskriva den onda cirkel som kan uppstå när förändring smyger sig på utan att vi ser och agerar - tills det plötsligt är för sent. Först går utvecklingen så långsamt att vi tror att vi har gott om tid. Sedan når vi plötsligt en punkt där det har gått för långt och kanske till och med är för sent. När vi ser en situation utifrån kan diagnosen kännas uppenbar, men det är inte alltid vi ser mönstret från insidan. Saker och ting kanske har funkat toppen fram till för några år sedan, medan de nu långsamt fungerar allt sämre. Och till slut är vi kokta grodor utan att riktigt ha förstått vad som hände.
Den som inte går framåt går bakåt, och om vi inte hela tiden anpassar och utvecklar oss, så kommer vi så småningom att stagnera och bli omsprungna.
Vi vill alltid se och agera så snabbt som möjligt, men det är vanligt att vi omedvetet duckar för sådant som känns obekvämt och kräver förändring vilket leder till att vi agerar för sent. När affären stagnerar är det ofta en utveckling som kommer smygande och samtidigt finns det nästan alltid nya möjligheter i de utmaningar vi möter som vi kan lära oss att följa och dra nytta av.
Ibland kan vi, precis som den kokta grodan, lägga för mycket energi på att anpassa oss och kortsiktigt lösa de små symtomen, snarare än att se mönster, sätta in dem i ett större sammanhang och förstå när de är tecken på en större förändring. Ironiskt nog gör det ofta att vi reagerar för sent, låter stagnationen gå för långt och i värsta fall har för lite resurser och energi för att ta oss ur situationen när vi väl reagerar. Istället för att rida på förändringsvågens möjligheter får vi kallsupar och får kämpa hårdare än nödvändigt.

Omfamna kraften i friktion - börja där det skaver
Problem, friktion och skav börjar ofta som små och till synes obetydliga avvikelser i organisationen och vardagsarbetet, men om de tillåts växa fritt och pågå under en längre tid går de från att vara enstaka avvikelser till att bli en accepterad och osynlig del av vårt arbete och hur vi är.
Det är här våra negativa mönster blir riktigt farliga, eftersom de blir omedvetna, slutar synas och så småningom byggs in i vår kultur. Här kan de trappas upp och växa sig stora, och kanske explodera vid en plötsligt-händer-det-punkt.
Det här är en utveckling som kommer smygande och kan vara svår att se eftersom de olika tecknen är utspridda i organisationen och det kan vara svårt att se mönster och sammanhang. Precis som den kokta grodan lägger sin energi på att anpassa sin kroppstemperatur, lägger vi ofta för mycket energi på att lösa alla olika symtom i organisationen, snarare än att sätta in dem i ett större sammanhang och se dem som just tecken som tillsammans kan skapa en helhetsbild av den större förändring som håller på att ske. Ironiskt nog kan våra ansträngningar till och med spä på problemen och göra att vi har mindre resurser och energi att göra det som behövs för att ta oss ur situationen.
Det är lättare att ta till oss förändring om vi får känna och bygga på det som är bra redan nu, så bejaka det positiva. Men i ett läge där vi har börjat krocka med förändringstakten behöver vi sätta fingret på och få upp negativa mönster till ytan, så vi ser vad som hindrar oss från att komma framåt. Genom att ta itu med det som skaver frigörs naturligt den kraft som behövs för få oss över i positiv utveckling.
Det är viktigt inte bara för att undvika jobbiga problem och situationer, utan också för att det som kräver förändring också är dörrar till tillväxt och utveckling.

anna.philipson@goodaccelerator.com Utdrag ur: Att leda uppånervänt - en handbok för framtidens ledare,
av Anna Philipson
© Anna Philipson. Citera och referera gärna till texten så länge källan anges.
En reflektionspaus
Finns det något som skaver, hindrar och skapar friktion där du jobbar?
Vad är det viktigaste som hindrar er i verksamheten?
Kan du se vilka tanke- och beteendemönster som ligger bakom problemen och har skapat dem från början?
Vad behöver ni göra för att komma åt orsaken till skaven och problemen?
Vad händer när vi krockar med förändringstakten?

Utdrag från ledarhandboken modul 2 som ingår i ledarutbildningen. Av Anna Philipson.
Comments